I will be coming back for more

Nu är mina biljetter bokade och utskrivna och det känns verkligt. Jag har varit så himla nere och ledsen och ba sett mörker i tunneln gällande oss och framtiden och ba blä. Och han har sagt att snart, snart så är vi tillsammans och jag har inte riktigt kunna tro det liksom. Men med min biljett i handen känns ändå de kommande 109 dagarna, 7 timmarna och 48 minuterna till mitt plan landar i Toronto helt ok. Och mitt i allt ståhej glömde jag helt bort att jag liksom ska till Nordamerika, inte riktigt tänkt på det.

Idag ska jag bara försöka kurera mig. Vaknade i mamma och pappas gästrum imorse kl. 06 med svinont i halsen och fattade inte alls var jag var. Älskar att komma hem till mamma och pappa. Pappa kom precis som alltid lite sent och då får man en stor stor kram precis som när man var liten, sen lagade pappa mat och då sitter man i soffan under vargskinnet och läser vetenskapsmagasin och myser med hundarna och sen blev det god mat med massa rött vin. Sen blev klockan 20.30 och då tittade vi på I en annan del av Köping och skrattade och sedan var det söndagsfilm och kaffe. Peppen att vara typ 5 år igen. Efter det gick jag och la mig och läste Farbror Joakim, ringde S och sen somnade jag.