Okej, nu jävlar...

... ska jag gå till botten med det här. Vad ÄR kärlek? Jag MÅSTE få veta! Jag tänker för mycket! Vände mig därför till en statlig myndighet, det känns tryggt. Vårdguiden säger:

Vad är kärlek?

Kärlek är nästan omöjligt att beskriva. Känslan och upplevelsen är olika för olika personer och kan variera från var gång man blir kär.

Det finns många olika slags kärlek. Föremålet för ens kärlek behöver inte vara en annan person, du kan älska en hund eller katt precis lika mycket som en människa. Många älskar även sina föräldrar och syskon väldigt mycket. För många innebär kärlek det de känner för en annan person.

För en del pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, några blir konstant rusiga och varma, vissa blir mest nervösa och kallsvettas medan andra blir energiska. En del känner en stilla känsla i magen eller bröstet, vissa kan inte sluta tänka på personen i fråga medan andra känner allt detta på en gång.

En sak är säker, kärleken lämnar ingen oberörd. Kärleken skiljer sig också beroende på om den är besvarad. Är du lyckligt kär känner du dig oövervinnerlig, är du däremot olyckligt kär kan det kännas som om hela världen rasar samman.

Kärlek eller förälskelse?

Det kan vara svårt att veta om du verkligen är kär. Kanske är du förälskad, bara lite intresserad eller kanske mest tänd. Ena dagen kan du känna dig förälskad i en person för att nästa dag vara jätteförälskad i en annan. Är det då kärlek?

Många tycker att kärlek är först när man känner varandra väl och accepterar varandras bra och dåliga sidor medan andra tror på kärlek vid första ögonkastet. Vad som är kärlek eller inte kan bara du själv avgöra. Kärleken är individuell och ingen har rätt att säga att det ska vara på det ena eller andra sättet.

Kärlek enligt SAOL

Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".

Själv har jag fanimej ingen aning, men jag är ganska sugen på ett svar!

Låt oss säga att det verkar som att jag tänker på personen i fråga HELA tiden. I alla möjligaolika konstellationer, inte nödvändigvis sexuell, men, tja, situationella. Jag dagdrömmer, spelar upp små pjäser som jag regisserar till min fördel.

Minns inte riktigt hur det var med Största kärleken, men det utgår jag definitivt från. Men honom var det ju också så att luften blev elektrisk och jag inte kunde andas när han var i närheten. Och jag ville bara kramas hela hela HELA tiden. Jag minns att jag tänkte att jag inte ens behöver ligga med honom, bara jag får sova på hans arm. Vi pratade och pratade och pratade. Så fint blir det aldrig igen. Man är bara sjutton en gång.

Samma sak med Bästa kompisen. Jag blev helt betagen och det var bara knulla knulla knulla i huvudet så fort han kom in i rummet... Men det var också lite annorlunda: vi hade aldrig något att prata om. Han tröstade mig när jag var ledsen, klappade mig på huvudet men i samma stund jag mådde bättre och vi hade legat och han hade dissat mig så hade vi absolut ingenting att säga till varandra. Vi bodde ihop ett år efter det och allt var awkward. Men gud vad kär jag var i honom.

Med Queerpoeten var det något annat, kanske inte ens kärlek, han var mest spännande för att han var främmande och ny. Vi hade lätt för att prata och vi låg lite men sen hade vi världens mest obekväma sova över-date på min födelsedag och så styrde jag av. Kan inte minnas att det var särskilt mycket dagdrömmeri kring det.

Tweepoparen från Lidingö tror jag att jag kan ha dagdrömt en hel del om. Vill minnas att vi alltid hade kul och när vi hade dejtat några månader och var på Debaser så sa jag att jag gillade honom, hintade att jag kanske ville ha nåt mer. Han såg besvärad ut och sa att han under veckan hade tänkt motsatsen. Vi låg lite till, sen skaffade han tjej.

Stockholms sämsta ligg åkte jag runt med i en bil i några månader, vi var alltid fulla. jag hade sjukt kul då, men han var ett cp och en teaser, och relationen avslutades med att jag ringde upp honom på fyllan klockan fem en morgon och sa att jag var kär i honom. Dagdrömsstatus: väldigt hög.

Den norrländska anarkisten hängde jag med länge, fem månader kanske, och trots att det var i våras så minns jag inte alls om jag dagdrömde om honom. Konstigt. Jag vet att jag verkligen, verkligen gillade honom och så, hade tom ett "jag älskar dig" på tungan en gång. Han var den som jag verkligen hade kul med, vi hade något gemensamt förutom liggandet. Men så blev han needy och jag flyttade till Skellefteå och, ja, det gick ver.

Men jag vet inte. Det har alltid varit så annorlunda, och de jag har varit mest kär i/mest besatt av har alltid varit de som inte riktigt har passat mig. Jag har skräddat om dem till något som, ja, liksom är något annat i mitt huvud. Men lik förbannat har det pirrat mest i magen för dem. De vanliga, som jag faktiskt har sjukt kul med, de har varit liksom... På en annan nivå. Inte överjordiska liksom.

Vad fan betyder det här?