Förlåt.

Jag är ledsen, men jag drabbades av GRAV INTERNETPARANOJA, dvs att Dockpojken skulle hitta till den här bloggen, och raderade en massa inlägg. Och så en obehagskänsla som har kommit krypande de senaste dagarna: jag känner att jag... verkligen inte har någon lust att hänga ut den där historien längre. Det har blivit lite för privat och en riktig relation, tyvärr. Alltså inte en ihop-relation på något sätt alls, men den är verklig nu, han är en person med ett namn och en historia och inte bara ett spexigt tidsfördriv. Det är inte rättvist, varken mot honom eller mig.

Ägnar mig nu åt att fulstalka på Facebook. Det är SMUTSIGT och jag borde inte göra det för min mentala hälsas skull, men det är ju SÅ SVÅRT att låta bli.