lördag

Idag var det sol, Lisa och Klara var bakfulla, inte jag! Lisa åkte till Högdalen och försökte åka rulltrappa åt fel håll. Vi satt på balkongen och hade solglasögon.

Jag har funderat mycket på det här med relationer; valde jag att kära ner mig i Steve som något slags halvlyckat rebound-försök? Det skulle ju vara ganska "normalt" att skaffa sig en rebound-kille efter att ha gjort slut på en relation efter 5 år, men borde jag inte ha valt något mer lättillgängligt då? Eller gjorde jag det som någon slags självbevarelsedrift, att jag inte riktigt var beredd på att ha en ny relation så då skaffade jag en kvasi-pojkvän 6500 kilometer bort så att jag efter att ha "hittat mig själv" (osv) kunde utveckla den relationen? Jag förvirrar mig själv så mycket. Och, om han hade bott här, hade jag varit lika kär i honom då? Jag tror ju såklart det, men är jag bara fånig och naiv? Jag hatar att fundera på saker och ting *dum i huvve*. Och, när jag och Erik var tillsammans var jag en skön independent tjej som levde mitt eget liv, och okej, det gör jag ju fortfarande, men Steve tar mycker mer plats i min hjärna än Erik någonsin gjorde, har jag slutat vara en independent tjej och blivit en fånig par-tjej eller är jag fortfarande nykär (och nojjar för framtiden och hur vi ska lösa det) eller vad är det frågan om?